dios

Igår rensade jag ut den översta lådan i min byrå. Lådan som är fylld med fina, roliga saker. Jag rensade och sorterade, och hittade väldigt mkt fina brev. Kärleksbrev. Breven jag fick dåligt samvete över, breven jag grät över, breven jag fortfarande blir lite pirrig av att läsa, och breven jag själv skrev men aldrig vågade skicka. Igår skrev jag ett nytt brev, och det brevet kommer jag heller aldrig skicka. Ändå skrev jag det, och ändå valde jag att spara det. Som ett bevis på att jag faktiskt känner det jag känner, att det här är på riktigt och att jag, trots att jag aldrig kommer säga det rakt ut, har berättat för adressaten på kuvertet precis vad som snurrar runt i huvudet.

Jag tycker väldigt mycket om att få brev. Jag är bara fruktansvärt dålig på att skicka tillbaka svar.