dios

Igår rensade jag ut den översta lådan i min byrå. Lådan som är fylld med fina, roliga saker. Jag rensade och sorterade, och hittade väldigt mkt fina brev. Kärleksbrev. Breven jag fick dåligt samvete över, breven jag grät över, breven jag fortfarande blir lite pirrig av att läsa, och breven jag själv skrev men aldrig vågade skicka. Igår skrev jag ett nytt brev, och det brevet kommer jag heller aldrig skicka. Ändå skrev jag det, och ändå valde jag att spara det. Som ett bevis på att jag faktiskt känner det jag känner, att det här är på riktigt och att jag, trots att jag aldrig kommer säga det rakt ut, har berättat för adressaten på kuvertet precis vad som snurrar runt i huvudet.

Jag tycker väldigt mycket om att få brev. Jag är bara fruktansvärt dålig på att skicka tillbaka svar.

att vara bakfull är nog lite som att vara runt dementorer. du mår dåligt och har ångest över allt, inget verkar som om att det någonsin skulle kunna bli bra igen, och med mera med mera med mera. om precis fem timmar ska jag vara på jobbet, och arbeta i över tolv timmar. paniken och ångesten har nog nått sin peak nu. varför måste jag vara bakfull i 20 h och varför kan jag inte utföra en patronus charm?

I fredags gick jag och nomili på miljöpartistfest i vårberg. Vi stormade in med våra asfeta kostymer (jag var en isbjörn och nomili hade en crazy mexican wrestling mask som fick henne att se ut ungefär såhär http://www.25eleven.com/wp-content/uploads/2009/09/mexican-wrestling-9.jpg) och skrek "HEJ ANDERS!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!". I tamburen stod cirkus 5 miljöpartistbrudar i svarta små klänningar och såg asrädda ut. Jag och nomili körde mental high five och så började röjet. Vi fick (läs snodde) sprit, skreksjöng värda låtar, trängde oss i toakön, och var allmänt värda. På ett väldigt charmigt och artigt sätt såklart, vi är väl inte ouppfostrade.

På lördagen var jag bakfulla grisen och vaknade klockan ett av att telefonen ringde. Jag luktade asäckligt så jag tog en dusch och borstade tänderna, alltid det bästa knepet mot bakisångest. Jag mötte upp min pappa och vi tog en promenad längs årstaviken och jag köpte en fem kilos-pumpa som jag släpade hem i en plastpåse som gick sönder efter ett kvarter. Väl hemma kollade jag på syskonen och drack juice. Nomili och Julia kom hit och vi åt chips och spelade rockband. Sen joinade Helena, Leni och Helle och vi gjorde sushi och vårrullar. Sushin blev ett game av rysk roulette, efter att Helle tyckt att wasabituben var rolig och smetat lager tjocka som tandkräm på 70% av bitarna. Vårrullarna var smaklösa och såg ut som misslyckade aborter, men det var ändå en fett värd kväll. Vi spelade mer rockband och sen gick alla hem.

Idag har jag städat lägenheten, gjort scones, klippt Hasses hår, och tittat på project runway. Borde tvätta, men kommer nog lyssna på harry potter ljudbok och pilla naveln istället. Jag peppar järnet för London, Paris, Uppsala Pride och gaykryssning, och insåg att allt är inom två veckor!!! Score på den.

Dagens video - Obewunkonebwe!

puss.

Somnar till harry potter-ljudbok och min gode vän marxs leende på andra sidan skype. Sover fyra timmar och vaknar upp till ett becksvart sthlm. När jag lämnar lägenheten snöar det ute och det luktar gott. Klockan är 5.45 men jag blir pigg av luften och staden och gatorna som berättar att snart är vintern på väg. På jobbet dricker jag svartvinbärste och myser med snövirvlet utanför fönstret. På facebook kör jag och eli Zoolander battle och jag njuter av att få planera morgondagens prinsessparty.

Jag är glad att jag är är, och att jag vill vara här. Jag är glad att ändå så pass många omkring mig orkar, och vill fortsätta. I'll continue to continue to pretend my life will never bend, and flowers never bend with the rainfall. Jag vill verkligen skaffa mig den där tatueringen snart.

Igår var jag på hk's vougeparty med ingen mindre är mr. Benny Ninja. Det var otroligt mycket folk och alla var sjukt spexigt klädda. Det kändes lite som högkvarterets egen version av nobelmiddagen. Benny Ninja var kungen, högkvarteret var blå hallen, och vi andra var kulturpersonligheterna vars snygga outfits diskuterades av Ebba von Sydow i tv. Ingen vann något, men alla drack öl. Det var värt. Vi dansade och drack och skrattade, skrekpratade för att vi blev så exalterade över vad vi ville säga. Pratade genus och teater och hur man bygger tunnlar under vattnet, om ifall manusförfattarna till syskonen har hängt väldigt mycket med 7-åringar. Jag glömde de fantastiska teckningar jag fått av mina fritidsbarn i en hylla bredvid jackorna och hoppas de är kvar på måndag så jag kan komma och hämta dem. En av dem är brun-grön-röd-allavattenfärgernapåenochsammagång, med en påklistrad bild av buzz lightyear. Teckningen är dränkt i glitter, ett resultat av att hen som gjorde teckningen frågade mig vad min favoritfärg var.

jag - jag tycker om glitter.
barn - men vilket glitter?
jag - allt glitter.
barn - men vilken färg då?
jag - alla glitterfärger.

När jag senare satt vid ett bord och försökte fullfölja den omöjliga uppgiften; att göra pyssliga kort till precis alla kids på hela avdelningen, var det plötsligt någon sprang upp bakom mig, öppnade sina hårt slutna händer, och hällde en cirkus halv deciliter blandat glitter i mitt hår.

"NU ÄR DU DIN FAVORITFÄRG HAHAHA!" skrek kiddot och sprang iväg så snabbt att hen halkade på sina strumpor och flög in i ett skåp. Dagen därpå fick jag av samma kid en exakt likadan teckning, minus glittret. Det hade, av någon oförklarlig anledning, tagit slut. Så det är klart att jag vill ha de teckningarna tillbaka.

Det var fint att ha en så värd utekväll igår, att träffa så mycket människor och dricka cava ur pyttesmå glas. Jag hade hoppats på att få träffa en vän i folkvimlet, men han dök aldrig upp. Först blev jag lite ledsen, men insåg jag, för första gången på riktigt, för första gången på två veckor, att jag faktiskt måste lära mig att sy i mina egna knappar! Så jag nynnade Billy Idol och vougade lite med malte och mickey. Och SEN! Så pratade jag med ingen mindre än Mr. Benny Ninja Himself! Ascoolt!  Vi hamnade bredvid varandra i baren och började prata om kreativt skapande. Leni tyckte att jag skulle fråga saker om Tyra Banks, men trots humorn i detta kände jag att det var aningen för stor social självmordsrisk.

Nu har jag precis skrivit två otroligt viktiga meddelanden, så nu får vi se om det blir något svar. Jag lyssnar på Jay-Z och ska snart till granny's b-day bash. Holla'

det handlar inte om. sluta nu, k. om det hade varit så, hade det varit mer uppenbart. sluta nu. det är dags att sluta nu, k.

Jag anmälde mig precis till SU, socionomprogrammet med inritkning mot socialpedagogik, och det känns riktigt pepp. Jag lyssnar på Robyn och hoppar medvetet över ett track. Jag försöker planera en snygg outfit men det går inte så bra. Guldleopardthightsen är givna, men sen då? Jag tänker på min nya locktång och att jag nog aldrig kommer använda den. Jag tänker på hur mycket pengar jag de senaste dagarna har lagt på att fly sthlm, och hur jag inte orkar vänta tills att november kommer. Gaykryssning+London+Paris, allt ihoppressat under två intensiva veckor. Jag tänker på prinsesspartyn och queera thankgivings, att jag jobbar 45-timmarsveckor för att inte behöva tänka. Men så har jag ju också ett sjukt värt tårtoblat med snövit på. Jag tänker på hur jag vaknar varje morgon med stresseksem i ansiktet, och att stockholm syndrome and misery, there's your penalty for love crimes. Jag vet faktiskt inte hur länge till jag orkar det här.

When life gives you lemons you make lemonade, and when the going gets rough, the rough gets going. Och med de orden i sinnet satt jag helt plötsligt med biljetter till både London och Paris. Så det kan gå!

Tjoho! Efter en kväll med fadern min och fem glad vin är jag inte nykter nej. Han förstår på ett sätt andra inte gör och det känns jävligt skönt. Han har en ungdomskärlek han ännu inte kommit över. Detta var 40 år sedan. Jag undrar om det kommer bli jag någon gång? Han tycker jag ska göra slag i saken, höra av mig och göra ogjort, chansa och riskera och hoppas på det bästa. Jag vill hålla med, men jag väntar nog ett tag till. I alla fall tills slutet av nästa vecka. uppdatering sker sen. kanske imorgon. puss.

nej. nej. nej. jag vill inte. nej.

Blip och rutan börjar blinka gult. Det när mig och kväver mig. Nej tack, jag tar hellre en korv. Jag vill ha mitt vid-behov rum tillbaka.

För exakt fem år sedan blev jag uppringd av johanna som sa "kom till björnsan vi ska hem till dig och baka bullar", och sen så mötte jag alla dem åtta-tio-tolv pers som skulle följa med, och sen gick vi hem till mig och drack te och planerade revolution och bakade veganska kanelbullar så att mitt kök blev alldeles vitdammigt. Bullarna blev skitäckliga, men det var en sjukt värd dag.

Idag var en sjukt ovärd dag. Efter att kommit hem med smutsigt hår och trasigt hjärta för tidigt på morgonen, och ringt migrationsverket och brutit ihop i telefonen, och insett att min väntan kommer bli alltför lång, som i ända till mars för lång, och sedan rödgråten och post panic attack på tunnelbanan kommit precis i tid för ett asviktigt jobbmöte, så ville jag bara få ringa, men det samtalet får jag inte ringa, och det gör mig skitförbannad och ännu mer skitledsen, men det är väl så det är ibland tjoho lönt att klaga om det inte hjälper rå!

Jag vill kunna skylla det på postpubertalismer och att "allt egentligen är bra", men just nu är det inte det. Och jag har inte ens fått äta ngn kanelbulle idag. Fail på idag. Epic fail på idag.

Jag gick teater på gymnasiet. Där spenderade jag tre år med att lära mig att agera på impulser. Att impulser var något bra, något man alltid skulle följa, så att det blev genuint och på riktigt. Det känns som att jag idag spenderar en stor del av mitt vakna tillstånd med att försöka motarbeta mina impulser, och det känns... Onaturligt. Var det inte meningen att impulser skulle vara tecken på någonting bra, och att en skulle följa dem, blint?

Jag kan bara inte få det att gå ihop. Jag kanske behöver omskola mig?

Zoollander sitter fortfarande i dvd-spelaren och jag vill inte ta ut den för om jag gör det kommer det kännas som ett avslutat kapitel och någonting som aldrig hände.

jag har en american boy som kommer hit och är emd mig i 2 veckor och shit jag ska åka och träffa honom om 10 minuter och fy faaan vad jag har ont i magen!


(och ja jag är lite kär)

Oh yes för jag är ashurtig och ska skriva application för volontärprojektet och städa hela lägenheten och cleana out my closet för att jag drar hemifrån ikväll(?)(imorgon?) och baka kanelbullar för de jävlarna har fått en egen dag men neeeeeej för det vill jag inte för Oh no, no way José, jag är inte hurtig jag är BAKIS och vill ta tillbaka gårdagen och titta på any random tvserie hela dagen. Varför vill du inte samarbeta med mig Gud?