dios

Igår var jag och såg Grandavägen 7 på Turteatern. På scen stod ES3TA från St: Eriks teaterlinje och fan va de öste järnet! Det är en Islänsk pjäs jag aldrig hört talas om förut men bra var den. Alla presterade beundransvärt men huvudrollsinnehavarna Nomili Svensson och Eifra Santesson var något alldeles extra på scenen, det går inte att komma ifrån. Svensson, som spelade hubudrollen Frida gjorde denna till en otroligt sårbar och vacker person som man pjäsen rakt igenom ville lära känna mer och mer, och Santesson var i rollen som Fridas lillebror så jävla härlig att se. Hon lyckades med det som så många före henne har haft så svårt med, nämligen att gestalta en yngre pojke utan att göra honom till en androgyn flicka med ADHD, vilket dessvärre ofta blir resultatet när man försöker sig på sådant. Hon var galet fin och energin mellan syksonparet var bland det snyggaste jag sett på scen, helt fucking seriöst. Fan vad jag hatar de duktiga barnen, kommer man själv någonsin kunna vara lika bra?


Om ni får tillfälle, gå och se den! Den spelas på turteatern t.o.m imorgon kväll. Boka blijetter här!