dios

min mamma och hennes vänner står och paratar om hur man skivar oxfilé och lax. vilken potatis ska man ha? bakad eller hasselbacks? hur gör man marinaden? och så lite vinegrette med mynta i? Oj gud, det ska visst bli en förrätt också. En liten räkcoctail. Så fancy. Oj oj OJ SÅ GOTT. Tanterna står och blir alldeles gastonomiskt kåta i hallen. Nu pratar de om Converse. Bara det att de säger Cónverse, istället för det traditionella uttalet Convérse. Jag känner irritationen sprida sig genom kroppen som om mitt huvud var en citruspress och någon stod och pressade citroner ner i skallen på mig. Varför denna obefogade irritation kan man fråga sig? För den är väl obefogad?
Ja, helt jävla rätt, den är så fan i helvete obefogad och jag är fan i helvete så jävla irriterad så jag bara vill ut och springa för att skaka bort frustrationen ur kroppen.
Fuck i helvetes jävla cp jävels fan shit crap fan what the fuck my god no no nononononono...!!!!
Eller jag vet inte jag orkar inte.

Jag är 18, trött, och pubertal.
Jag gillar det inte.
Jag sitter och lyssnar på The Con, vilket för övrigt har blivit en dum vana jag gör varenda gång jag är arg eller irriterad. Det har ingen hjälpande effekt alls, tvärt om. Jag blir bara mer irriterad och vill stänga av skiten och kasta datorn i marken och se den explodera. Men det gör jag inte, för det vore ju dumt.
Vad har jag för otalt med Tegan and Sara? Har de gjort något mot mig som jag glömt men undermedvetet minns när jag blir arg eller upprörd? Det skulle ju vara lite konstigt.

Egentligen borde jag vara glad, för jag skrev ett (uppenbarligen roligt) mail till en snubbe på Sthlms filmfestival som ansvarade för en tävling där de lottade ut 10 st Controlfilmer, och jag vann den inte, men idag mailade han och sa att han tyckte om mitt mail så mycket så han skulle se till att jag fick en i alla fall. Då blev jag glad. 10% mer innehåll i mitt liv. Det var ju alltid något.