dios

Jag har kommit på att livet skulle vara så mycket bättre om man hade ordentligt med cashflow. Inte lite alltså, utan rätt så rejält. Mitt liv skulle i allmänhet vara så mycket bättre. Jag skulle kunna köpa kaffe stup i kvarten utan att behöva må dåligt (antingen för att caffiz-kaffet gör en magsjuk eller för att saldot på kontot är oroväckande lågt), jag skulle kunna köpa smink som inte gör att min hy möglar för att det är så lågbugdet och kemiskt, att glömma bort att lämna in hyrfilmen i tid skulle inte vara världens katastrof eftersom jag lika gärna kan köpa en ny, jag skulle kunna ha keso, avocado och en massa olika téer hemma, helt enkelt - Jag skulle kunna leva det ljuva livet. La fucking dolce vita.

Som om jag bryr mig om att pull up the people, som om jag bryr mig om Västsahara eller dvärgarnas rätt till ett jämnställt liv, det enda jag vill ha är cash och snygga skor. Är det för mycket begärt?

Härmed är en varning utfärdad: Ni som tror att jag i fortsättningen kommer skriva om min ångest och andra töntiga prettosaker har FEL, mitt nya bloggliv består av att skriva om allt jag vill ha, när jag vill ha det, och hur jag ska få det. När jag tänker efter är det nog förresten bättre starta en ny blogg där den elaka, snåla, fördomsfulla och kapitalisktiska jäveln inom mig får komma fram. Va fan, om BlondinBella kan bli Sveriges mest besökta blogg när att hon skriver om hur mycket hon äter, då kan väl jag få skriva elaka dvärgskämt på en egen sida utan att någon behöver höja på ögonbrynet?

Nice, då ses vi på LadyKar senare då.
Holla'