Oh my

Att vara välfigt trött, att somna och sen vakna, att bli färdig för dest, att arbeta, att supa sig fullk, att5 knulla oknänd människa på en parlkb
nk, att dansa hela natten låmg, att inse att natten inte var så långt gånger i alla fall... att leka ryss och vara totalt malplace i hela skiten, att ringa tekefonsamtal som man sedan undrar om man någonsin ringde, samt inte svara på sms som faktiskt egentligen betyder någonting för en. fredagkvällar kan vara rätt weird iband.

Sound of Freedom

image99

Everybody's free
you know you got to be free yeah
feel good
This is the sound of freedom

Jump up,
move your body to the left
jump up,
move your body to the right



Den är klar!
Denärklardenärklardenärklardenärklardenärklar!
Yeah yeah yeah!


Åh Eurofori !




image100


This is the sound of freedom







Get Cracking

London, quiet down
I need to make a sound
New York, quiet down
I need to make a sound     
Kingston, quiet down
I need to make a sound
Brazil, quiet down
I need to make a sound


Ikväll gäller det! Premiären för vår föreställning, som ännu inte berikats med något namn.
Min rygg vill fortfarande att jag ska gå en plågsam död till mötes, men jag matar den med paracetamol och hoppas att den snart ger med sig.

Se ya'll biatches l8r!

Isolation

                                                                                                                                                                                              

Det är nu 18 timmar sedan jag tog bort det fula födelsemärket från ryggen, men det har inte på något sätt börjat göra mindre ont . Snarare tvärt om, jag skulle lugnt vilja påstå att det nu gör mer ont än vad det gjorde igår.
Bad timing kan tyckas, med tanke på att vi idag har genrep och Imorgon kl 19.30 har premiär!, men
jag är inte den som gråter över spilld mjölk, och heller inte över en ond rygg.

Min dag kommer nu spenderas hemma, med förhoppningar på att göra min historiaredovisning,samt att skriva klart loggboken. Detta ska presenteras på måndag tillsammans med mina kära klasskamrater, and it better be good!



image23

Shadowplay



To the center of the city in te night waiting for you


                    image15



Idag var det årsmöte för Enskedespelet. Vi gav den gamla styrelsen ansvarsfrihet, och valde en ny. Oerhört trist måste jag säga men det har också de flesta årsmöten jag har beträtt i mina dar varit.
Jag drog med mig Ellen som har funderingar på att jonia vårt kära spel, och hon verkade inte allför negativ till det hela efter att ha suttit och hört tråkprat i över en timme.
Mötte grabbarna grus för första gången på snart ett år. Det var en tämligen märklig upplevelse, men som Ellen sa det, så blev det inte så stiff i alla fall.
Mattias hade fått långt hår, vilket jag starkt misstycker till. Det klädde honom inte alls. 
Eric såg precis likadan ut som han gjorde för ett år sedan, och arme Jesper hade gått och odlat skägg.

Att nästa år få vara med om att spela Kalle och Chokladfabriken ska bli helt fantastiskt! Med en Johanna Huss som regissör, Johanna Mårtensson som scenograf och en Johnny Lindqvist som dramatiserar det hela, hur kan det om möjligt gå fel?

Yesyesyes, det ser vi fram emot med förtjusning!

This is why



We'll break them down
no mercy shown
heaven knows
it's got to be this time


                           image6


Åh, har ni någonsin varit i Oxford gott folk?
Staden som kan ge er allt ni vill ha,
om ni bara vet var ni ska söka...


Varför inte ta en tur längs High Street, sväng in vid Carfax Tower och promenera längs de fina affärerna på
Corn Market Street. Köp en take away soy latte eller en Chai från Starbucks, och medan ni 
smuttar på dessa och bara njuter av solens sken och mäniskornas glada skratt och rop, ta en liten omväg
och stig ner på George Street med alla de små fina resturangerna och de nattetid fullproppade klubbarna och pubarna, och om ni har gått rätt kommer ni snart kunna svänga in till vänster vid den lilla Sushihaket, och bakom denna byggnad väntar en av de vackraste platser ni någonsin satt er fot på.
En oas mitt i den livfulla staden, där de gamla husen och murgrönan magiskt tar dig 200 år bakåt i tiden,
och utan vidare problematik låter dig glömma bort allt det vi 1900-talister kallar
för stress och migrän.
Strosa runt där en stund, drick upp din chai och bara njut av att vara vid liv.

Kan man begära något mer?

Transmission

             


    
                    image3


Idag började the Infamous produktionsvecka, den vecka som vi ettor i Teater och Dans på Södra Latin har väntat, längtat och fasat över ska komma.
Jag har so far hunnit;


  • Bli arg över människors benägenhet att alltid no matter what  sätta sig själv i första rummet

  • Känna att jag snart kommer få en allergisk reaktion eftersom våra salar nog inte blivit ordentligt städade sedan 1968

  • Sparka in mina tår i 8-kilos vikter två gånger

  • den starka viljan att hoppa ut genom fönstret om inte en viss människa snart börjar skärpa sig och inse att vi inte har tid att lalla runt med denne som om hon/han vore en Irändsk Terrier(!)

  • Inse att det vi nu snart ska visa för allmänheten kan bli bra. Riktigt bra!

RSS 2.0