blah blah blah

Ett klassiskt tecken på att det är sommarlov (eller att man är arbetslös) är att man inte har så bra tidsuppfattning. Veckodag, datum eller tid på dygnet är aningen diffust. Skönt! Ja, kanske i två, tre dar. Sedan blir det kaos.

- Om några dar reser jag till Berlin och det hade jag ingen koll på. Om jag inte av misstag hittat min biljett idag skulle jag med allra största säkerhet missat resan och kommit på det i augusti.
- Idag var jag astaggad för att tillsammans med Nompan gå och se Lady Sovereign på F12. Woho! Party! Vi var i extas. Nompan hade dissat sin asheta date för att kunna göra detta, jag hade sagt nej till att jobba, vi hade kort sagt offrat en del. Sedan förstod vi av dagens DN att konserten var förra veckan.
- I samband med att jag skulle ta studenten tänkte jag att jag skulle ta tag i mitt liv. Börja motionera, äta sundare, skaffa ett jobb, spara pengar, blah blah. Grejen är nu bara den, att jag faktiskt har tagit studenten. För snart en månad sedan. Har jag gjort något för att, som det heter, "ta tag i mit liv"? Neeeeeee, pallaaa.

Tid är relativ. Tid är pengar. Tid är då. Tid är sen. Tid är bajs. Välj själv. För egen del tänkte jag nog ta det en vecka i taget, i alla fall tills mitten av juli. Några veckors imaginärt sommarlov ska man ändå få lov att ha!

summa sumarum

igår kaos, hade ig i natur a och panikade. Nu bättre. Har druckit kaffe hos Paula och ska hem till IamBjörn och dricka champagne. Imorgon blir det mottagning och hallongrottafest.

Här börjar livet som sysslolös. Utsikten är god.

Den ljusnande framtid är vår?

Idag tar jag studenten, det är grått, kallt och regnigt ute och jag har redan hunnit bråka med min mamma vilket troligen kommer göra mig försenad till studentefotograferingen. Så mycket för idyllen om den perfekta studenten.

Ska vi banga och gå och se Star Trek iställlet?


She wants it - So?! (I've got to give it to her)

Sommaren är här (nästan), studenten är här (nästan), och vi är våra gamla jag igen (nästan). Nu ska jag och Ambjörn ut och göra staden osäker. Fy fan vad jag har väntat.

Great shit

Igår var sjukt värd. Lätt bästa avslutningen på gymnasietiden jag kunde önska mig.
So long södra, nu är vi kvitt. På tisdag gäller det. STUDENTEN! WOOOHOO!

lesbisk keps

Shajta det var ett tag sedan mina kära vänner!




I helgen var jag på Uppsala Pride. Jag hade fetaste schemat framför mig: BDSM Workshop, filmen Hard love and How to fuck in high heels, Queertango, filmen Rasbery Reich, föreställningarna Pelo, Könsutredningen och Confessions of a poser. Caliente, Club Orange, Föreläsningen med Tiina Rosenberg, Lindyhop workshop, polygam speed dating, diskussion om insitutionellt våld från ett intersektionellt perspektiv, och en hel del till. Nice! Trodde jag.

BDSM workshopen var ett skämt. I 90 minuter satt ett gäng personer i ett bibliotek á la Hogwarts-style och bekräftade varandras teorier om att "det går att vara feminist och ändå vara undergiven i BDSMsammanhang". Jag ville spy. Såklart det går! Va fan! Kan vi inte ta samtalet vidare nu när vi redan i den första minuten av workshopen har bekräftat detta? Men nej.  En högljudad queerfeminist berättar sedan för alla att hon är switch, en 14-årig flicka med långa svartvitrandiga strumpor säger att man får ha BDSMsex om man vill det, och i hörnet sitter ett butch/femmepar och viskar om hur de ska testa nyponsoppa som nytt verktyg i leken. I mitt uttråkade tillstånd börjar jag tyst nynna Ave Maria och tänker att snart måste det ta slut.

Sedan fortsatte misären på programfronten. Hard love & How to fuck in high heels var inställd, och hela min söndag dog. Istället begav jag mig till Queertangon, men på grund av Xanders illamående var jag tvugnen att gå därifrån. Pelo, en tangoföreställning om tortyr, var samtidigt som queertangon men när vi drog därifrån var det försent att komma in. Confessions of a poser missade jag, till min stora sorg. Enligt Enna var den helt fantastisk. Filmen Rasbery Reich var också den inställd. Fuck you.
Könsutredningen var iofs rätt nice. LulfRondell är en transfeministisk teatergrupp som  hade premiär med föreställningen på festivalen. Den var rätt party på sina ställen.
Speed datingen kan vi lämna, och ni kan istället få föreställa er. Det finns mycket märkliga människor i världen.

Föreläsningen med Tiina var bra, och utifrån aktivitetsprogrammet sett höjdpunkten. Vi var ett 40-tal personer som med andakt satt i en scenlokal innehållandes en frän arom av lesbisk armhåla och lyssnade och skrattade i takt med att vår allsmäktige Tiina höll monolog krin ämnet "är feminism för alla?" Svaret på den frågan blev nej.

På Caliente på lördagen träffade jag lol-brudens moder (alternativt idol). Efter att varit lite för framåt hos mig och nomili, lämnat nompan i klorna på den galnaste kärringen på hela stället för att kunna trakassera mig lite och tvinga mig att gissa hennes ålder (jag vägrade, men jag tror 35+), försvinner hon (och galna kärringen) iväg. Vi andas ut, och gömmer oss sedan bakom pelare när de är på väg mot vårt håll. Dock, så blev jag under kvällen lite uttråkad av bandet som spelade på scenen (det var dem i fattaru som tydligen har ett nytt band) och begav mig istället in i hiphoprummet. Där står jag och dansar, och ser att lol-brudstanten står brevid mig. Jag ler stelt och tänker att "men det kanske ändå är artigt att dansa lite brevid sådär som man gör för att verka typ snäll eller nåt", men det var visst att ta sig vatten över huvudet. Vi har hunnit dansa brevid varandra i ca 10 sekunder när bruden drar mig intill sig och skriker i mitt öra "KARIN! JAG ÄR EN PLAYER, OK? JAG TAR OCH JAG DRAR, OK? JAG VILL INTE HA NÅGOT MER ÄN SÅ, SÅ DU OCH JAG KARIN, DET KOMMER INTE FUNKA!" Hon ler lite sådär "tråkigt för dig bruden men vad ska jag göra?", rycker på axlarna och dansar vidare, aaaningens för nära. Jag har hamnat i chocktillstånd, och bara stirrat förfärat på henne. Sen går jag.
(Alltså: Vad är grejen med dessa människor? Dessa "Loud player - I'm the ess in a deck of cards, if you get me you are lucky"-människorna? Helt seriöst, Jag FATTAR inte!)

Sen var resten av kvällen ganska lol den med. Jag och nomili drog på efterfest med Fattarusnubben, jag satt och snackade Play vs. Game Reactor med 32-åriga Christian som var chef för något dataspelsproduktionsföretag, så köpte vi maxburgare, hängde på tågstationen ett tag, och sen var det roliga slut. Sjukt värd kväll.

Sen var det söndag kväll, och jag åkte hem. Om jag drar dit nästa år tål att tänkas över. Några gånger.
Pussy





RSS 2.0