lesbisk keps
Shajta det var ett tag sedan mina kära vänner!
I helgen var jag på Uppsala Pride. Jag hade fetaste schemat framför mig: BDSM Workshop, filmen Hard love and How to fuck in high heels, Queertango, filmen Rasbery Reich, föreställningarna Pelo, Könsutredningen och Confessions of a poser. Caliente, Club Orange, Föreläsningen med Tiina Rosenberg, Lindyhop workshop, polygam speed dating, diskussion om insitutionellt våld från ett intersektionellt perspektiv, och en hel del till. Nice! Trodde jag.
BDSM workshopen var ett skämt. I 90 minuter satt ett gäng personer i ett bibliotek á la Hogwarts-style och bekräftade varandras teorier om att "det går att vara feminist och ändå vara undergiven i BDSMsammanhang". Jag ville spy. Såklart det går! Va fan! Kan vi inte ta samtalet vidare nu när vi redan i den första minuten av workshopen har bekräftat detta? Men nej. En högljudad queerfeminist berättar sedan för alla att hon är switch, en 14-årig flicka med långa svartvitrandiga strumpor säger att man får ha BDSMsex om man vill det, och i hörnet sitter ett butch/femmepar och viskar om hur de ska testa nyponsoppa som nytt verktyg i leken. I mitt uttråkade tillstånd börjar jag tyst nynna Ave Maria och tänker att snart måste det ta slut.
Sedan fortsatte misären på programfronten. Hard love & How to fuck in high heels var inställd, och hela min söndag dog. Istället begav jag mig till Queertangon, men på grund av Xanders illamående var jag tvugnen att gå därifrån. Pelo, en tangoföreställning om tortyr, var samtidigt som queertangon men när vi drog därifrån var det försent att komma in. Confessions of a poser missade jag, till min stora sorg. Enligt Enna var den helt fantastisk. Filmen Rasbery Reich var också den inställd. Fuck you.
Könsutredningen var iofs rätt nice. LulfRondell är en transfeministisk teatergrupp som hade premiär med föreställningen på festivalen. Den var rätt party på sina ställen.
Speed datingen kan vi lämna, och ni kan istället få föreställa er. Det finns mycket märkliga människor i världen.
Föreläsningen med Tiina var bra, och utifrån aktivitetsprogrammet sett höjdpunkten. Vi var ett 40-tal personer som med andakt satt i en scenlokal innehållandes en frän arom av lesbisk armhåla och lyssnade och skrattade i takt med att vår allsmäktige Tiina höll monolog krin ämnet "är feminism för alla?" Svaret på den frågan blev nej.
På Caliente på lördagen träffade jag lol-brudens moder (alternativt idol). Efter att varit lite för framåt hos mig och nomili, lämnat nompan i klorna på den galnaste kärringen på hela stället för att kunna trakassera mig lite och tvinga mig att gissa hennes ålder (jag vägrade, men jag tror 35+), försvinner hon (och galna kärringen) iväg. Vi andas ut, och gömmer oss sedan bakom pelare när de är på väg mot vårt håll. Dock, så blev jag under kvällen lite uttråkad av bandet som spelade på scenen (det var dem i fattaru som tydligen har ett nytt band) och begav mig istället in i hiphoprummet. Där står jag och dansar, och ser att lol-brudstanten står brevid mig. Jag ler stelt och tänker att "men det kanske ändå är artigt att dansa lite brevid sådär som man gör för att verka typ snäll eller nåt", men det var visst att ta sig vatten över huvudet. Vi har hunnit dansa brevid varandra i ca 10 sekunder när bruden drar mig intill sig och skriker i mitt öra "KARIN! JAG ÄR EN PLAYER, OK? JAG TAR OCH JAG DRAR, OK? JAG VILL INTE HA NÅGOT MER ÄN SÅ, SÅ DU OCH JAG KARIN, DET KOMMER INTE FUNKA!" Hon ler lite sådär "tråkigt för dig bruden men vad ska jag göra?", rycker på axlarna och dansar vidare, aaaningens för nära. Jag har hamnat i chocktillstånd, och bara stirrat förfärat på henne. Sen går jag.
(Alltså: Vad är grejen med dessa människor? Dessa "Loud player - I'm the ess in a deck of cards, if you get me you are lucky"-människorna? Helt seriöst, Jag FATTAR inte!)
Sen var resten av kvällen ganska lol den med. Jag och nomili drog på efterfest med Fattarusnubben, jag satt och snackade Play vs. Game Reactor med 32-åriga Christian som var chef för något dataspelsproduktionsföretag, så köpte vi maxburgare, hängde på tågstationen ett tag, och sen var det roliga slut. Sjukt värd kväll.
Sen var det söndag kväll, och jag åkte hem. Om jag drar dit nästa år tål att tänkas över. Några gånger.
Pussy
I helgen var jag på Uppsala Pride. Jag hade fetaste schemat framför mig: BDSM Workshop, filmen Hard love and How to fuck in high heels, Queertango, filmen Rasbery Reich, föreställningarna Pelo, Könsutredningen och Confessions of a poser. Caliente, Club Orange, Föreläsningen med Tiina Rosenberg, Lindyhop workshop, polygam speed dating, diskussion om insitutionellt våld från ett intersektionellt perspektiv, och en hel del till. Nice! Trodde jag.
BDSM workshopen var ett skämt. I 90 minuter satt ett gäng personer i ett bibliotek á la Hogwarts-style och bekräftade varandras teorier om att "det går att vara feminist och ändå vara undergiven i BDSMsammanhang". Jag ville spy. Såklart det går! Va fan! Kan vi inte ta samtalet vidare nu när vi redan i den första minuten av workshopen har bekräftat detta? Men nej. En högljudad queerfeminist berättar sedan för alla att hon är switch, en 14-årig flicka med långa svartvitrandiga strumpor säger att man får ha BDSMsex om man vill det, och i hörnet sitter ett butch/femmepar och viskar om hur de ska testa nyponsoppa som nytt verktyg i leken. I mitt uttråkade tillstånd börjar jag tyst nynna Ave Maria och tänker att snart måste det ta slut.
Sedan fortsatte misären på programfronten. Hard love & How to fuck in high heels var inställd, och hela min söndag dog. Istället begav jag mig till Queertangon, men på grund av Xanders illamående var jag tvugnen att gå därifrån. Pelo, en tangoföreställning om tortyr, var samtidigt som queertangon men när vi drog därifrån var det försent att komma in. Confessions of a poser missade jag, till min stora sorg. Enligt Enna var den helt fantastisk. Filmen Rasbery Reich var också den inställd. Fuck you.
Könsutredningen var iofs rätt nice. LulfRondell är en transfeministisk teatergrupp som hade premiär med föreställningen på festivalen. Den var rätt party på sina ställen.
Speed datingen kan vi lämna, och ni kan istället få föreställa er. Det finns mycket märkliga människor i världen.
Föreläsningen med Tiina var bra, och utifrån aktivitetsprogrammet sett höjdpunkten. Vi var ett 40-tal personer som med andakt satt i en scenlokal innehållandes en frän arom av lesbisk armhåla och lyssnade och skrattade i takt med att vår allsmäktige Tiina höll monolog krin ämnet "är feminism för alla?" Svaret på den frågan blev nej.
På Caliente på lördagen träffade jag lol-brudens moder (alternativt idol). Efter att varit lite för framåt hos mig och nomili, lämnat nompan i klorna på den galnaste kärringen på hela stället för att kunna trakassera mig lite och tvinga mig att gissa hennes ålder (jag vägrade, men jag tror 35+), försvinner hon (och galna kärringen) iväg. Vi andas ut, och gömmer oss sedan bakom pelare när de är på väg mot vårt håll. Dock, så blev jag under kvällen lite uttråkad av bandet som spelade på scenen (det var dem i fattaru som tydligen har ett nytt band) och begav mig istället in i hiphoprummet. Där står jag och dansar, och ser att lol-brudstanten står brevid mig. Jag ler stelt och tänker att "men det kanske ändå är artigt att dansa lite brevid sådär som man gör för att verka typ snäll eller nåt", men det var visst att ta sig vatten över huvudet. Vi har hunnit dansa brevid varandra i ca 10 sekunder när bruden drar mig intill sig och skriker i mitt öra "KARIN! JAG ÄR EN PLAYER, OK? JAG TAR OCH JAG DRAR, OK? JAG VILL INTE HA NÅGOT MER ÄN SÅ, SÅ DU OCH JAG KARIN, DET KOMMER INTE FUNKA!" Hon ler lite sådär "tråkigt för dig bruden men vad ska jag göra?", rycker på axlarna och dansar vidare, aaaningens för nära. Jag har hamnat i chocktillstånd, och bara stirrat förfärat på henne. Sen går jag.
(Alltså: Vad är grejen med dessa människor? Dessa "Loud player - I'm the ess in a deck of cards, if you get me you are lucky"-människorna? Helt seriöst, Jag FATTAR inte!)
Sen var resten av kvällen ganska lol den med. Jag och nomili drog på efterfest med Fattarusnubben, jag satt och snackade Play vs. Game Reactor med 32-åriga Christian som var chef för något dataspelsproduktionsföretag, så köpte vi maxburgare, hängde på tågstationen ett tag, och sen var det roliga slut. Sjukt värd kväll.
Sen var det söndag kväll, och jag åkte hem. Om jag drar dit nästa år tål att tänkas över. Några gånger.
Pussy
Kommentarer
Postat av: sonia
haha! kan ju inte säga att jag inte kommer ihåg det smset... "I'm the ess in a deck of cards", kanske ska börja köra den på krogen.
Trackback
