dios

För några dagar sedan gick jag genom Katarina kyrkogård, i hopp om att hitta stenen. Även om det var hela vitsen med min omväg hem blev jag ändå chockad när den plötsligt stod där, precis framför mig. Jag behövde inte ens leta. Första gräsplätten efter entrén, första raden, till höger. Svart, stor, stålig. Marmor. Guldgraveringar, som vittnade om hennes liv och saknaden hon lämnat kvar. Två små sparvar satt på stenen, en som tittade ner mot henne, och en som tittade upp mot himlen. Eller ja, den tittade väl egentligen mot henne den med.

Jag trodde att jag skulle reagera starkt. Plötsligt minnas och återuppleva den fysiska sorgen som kändes ett bra jävla tag efter att hon försvann. Men det gjorde jag inte. Jag bara reagerade på instinkt. Snabbt, och med bestämda steg gick jag rakt fram, och satte mig bara några decimeter infrån stenen. Stirrade, undersökte, försökte förstå. "Så det är alltså här hon är. Det är alltså här du håller till nu C? Det är fint. Väldigt pampigt." Det var i stort sett det enda jag tänkte. Jag vet inte om jag tänkte extra långsamt, eller om jag hann tänka en massa annat som jag i mitt ändå något förvirrade tillstånd har glömt, för plötsligt var det mörkt och jag insåg att mitt besök hade blivit två timmar långt.

Jag har besökt stenen varenda dag sedan dess. Igår mötte jag hennes kusin där, och vi växlade några ord. Varje gång jag når fram har någon liten förändring skett vid stenen, och jag förstår att jag måste missat hennes tidigare besökare med bara några timmar, kanske t.o.m mindre än så. Vid mitt nästa besök ska jag ta med ett nytt ljus. Det nuvarande har brunnit ut, men inte hunnit ersättas. 

Det är väldigt skönt att det finns en sten uppe. Jag trodde aldrig jag skulle bry mig om det nämnvärt, att minnena ändå sitter i huvudet, men stenen är mer än minnen. Det är närvaro, bevis på hennes existens. Det är en viloplatsv också för den som besöker. Den skänker någon oförklarlig känsla av lugn.

Förresten har jag hittat hennes sång nu. Jag har letat efter den länge, hela tiden tänkt att jag nog redan känner den, utan att veta att den är hennes. Men så igår lyssnade jag på Simon & Garfunkel, och plöstligt visste jag att jag hittat rätt. Titeln på inlägg skvallrar om vilken det är. Den är till dig C.

Jag kan inte tro mina ögon.. Det kan inte vara sant..!

Is it a bird?!
Is it a plane?!
No, It's STAR TREK PORN!

Hej här kommer ett inlägg utan någon som helt betydelse för omvärlden (för mina andra inlägg förtjänar ju verkligen varsitt enskilt nobelpris) men jag tycker det är kul att planera grejer så håll till godo.


11-15 juli: Stockholm och den välkända röven
15 Juli: HARRY POTTER AND HALFBLOOD PRINCE HAR PREMIÄR!!!
16-22 juli: Stockholm och den välkända röven, the sequel
22-27 juli: Copenhagen queer festival!
27-30 juli: Skånevisit hos Eifra
31 jul-2 aug: Bröllop för kusin i Småland. (Är det inte ganska ironisk att precis som kulmen på Sthlm pride infinner sig så är jag nere i småland och firar heteronormens egen version av Azkaban?)
2 aug: LAGY GAGA PÅ GÖRNAN!!!
3-9 aug: Parisvisit hos fransosen
10-14 aug: Leka pirates of the carabbien med bror på en segelbåt (Jag ska vara Jack Sparrow och han Will Turner, vi har redan börjat träna repliker och piratmoves)
14-21 aug: Way out west och fest hos hemulerna i götet
21 aug-eternity: Vara ansvarsgatande vuxen

Jag erkänner. Efter flera sömnlösa nätter, en märklig oförmåga att hänga med vänners samtal, och efter att lite då och då fått ett sug i magen som bara EN SAK akn mätta, så har jag insett min last.




Hej, jag heter Karin, och jag är besatt av Twiligtböckerna.

Nu äntligen när den där fransosfittan har hört av sig och allt känns nice var jag såklart tvungen att kolla igenom hans bilder och inse att hans har en annan svensk brutta med samma jävla namn som jag. Känner jag mig som en i mängden nej men visst INTE! Det här är första gången på hur länge som helst som jag känner mig svartsjuk, och det är verkligen inte en behaglig eller speciellt mogen känsla. (Det roliga i kråksången är att jag alltid har vetat att han är polyamorös, kom igen det var hans partner som presenterade oss, och grejen är att jag själv nu håller på att kanske få käsnlor för någon annan, men jag vill ändå inte att ska ha en annan, kanske lite bättre version av mig! It's wrong I tell you, wrong!)

För övrigt är Böörlin nice. Det är asvarmt och det finns god Börek. Vad mer kan en flicka begära lix?