dios

I threw a pebble in a brook
And watched the ripples run away
And they never made a sound


Art och Paul satter sin pragel pa hela sondagen. Vadret har ar som en vacker hostdag i oktober, eller som en tidig vardag i mars. Allt fortsatter att vara bast.

Efter en party pub- och klubbrunda med Frida och Kristin igar var vi valdigt trotta och sasade omkring pa rummet till 13tiden da vi ater igen begav oss till det mysiga kvarterscafèt. Deras Cappuccino ar den basta jag druckit nagonsin, och deras bagels gar heller inte av for hackor. Fan att det ska vara sa dyrt, jag minns det som mycket billigare i London. Servitrisen pa cafet ar sot och vimsig och ser precis ut som Felicity.
Vi promenerade sedan ivag mot Phoenix Park och vandrade runt i den stora gronskan i timtal. Vi stannade till vid Dublins Zoo och drack en varm choklad med marsmellows, fruktansvart gott och sa javla fett. Nar vi kom ut hade det borjat regna och jag ar fortfarande ratt sa blot.

Imorgon borjar skolan och jag har inte tagit ledigt, ar lite fundersam over hur jag ska gora... Tre dagar skolk ar inte basta sattet att starta en ny termin, men what to do? Funderar pa att ringa det svinigt dyra samtalet varje morgon och sjukanmala mig sa det ser battre ut pa pappret. Vi far se. Jag orkar inte riktigt bry mig.


And the leaves that are green turned to brown
And they wither in the wind
and they crumble in your hand