Midsomer murders
Okej, nu gäller det - Sill, lax, nubbe och grodor i mängder, det är så midsommaren ser ut för mig och större delen av den svenska befolkningen.
Att man äter precis samma mat som till jul och påsk är det ingen som tänker på, att den vegetariska delen av matbordet som vanligt är lika exciting med sin potatis och dill (tur att man äter fisk) hör till traditionen, och faktumet att den gamla seden av att avla massa barn nu har gått över till att hålla reda på alla redan existerande småbarn kring stången medan deras föräldrar blir redlöst berusade á la "Underbara älskade" och bryter nacken vid stövelkastningen verkar alla bara glatt accepterat och lärt sig att uppskatta.
Jag tycker inte om Midsommar. Det är väl inte det att jag egentligen avskyr eller hatar Midsommar, det är bara det att jag rätt och slätt inte tycker om den. Alls. Den känns bara så onödig, det är en högtid som Gud glömde att göra något spexigt med och det enda den tillför är ännu en ledig vardag om året (vilket i och för sig inte är fy skam).
Jag ska i år fira den härliga befruktelsehögtiden med att (bomba, hota, sjukta och med mina terroristkompisar från Hamas mörda någon president) vandra omkring på Justerö med brodern och modern vid min sida och sjunga psalmer och Bowie för full hals. Om jag får tid ska jag försöka läsa ut Själens blåmärken också.
När jag återvänder till rövstaden Stockholm på söndagkvällen blir det dags för lite arbete de la teater. Jag undrar om grupp Kamrat har börjat läsa några pjäser? Om inte, dags att börja nu. Jag har läst fyra varav en kanske skulle kunna vara på tanketapeten. Den ska om inte annat läggas på förslag så den kan röstas bort. På återseende tills vidare.
Sahara Libre och bomb, bomb, bomb
Att man äter precis samma mat som till jul och påsk är det ingen som tänker på, att den vegetariska delen av matbordet som vanligt är lika exciting med sin potatis och dill (tur att man äter fisk) hör till traditionen, och faktumet att den gamla seden av att avla massa barn nu har gått över till att hålla reda på alla redan existerande småbarn kring stången medan deras föräldrar blir redlöst berusade á la "Underbara älskade" och bryter nacken vid stövelkastningen verkar alla bara glatt accepterat och lärt sig att uppskatta.
Jag tycker inte om Midsommar. Det är väl inte det att jag egentligen avskyr eller hatar Midsommar, det är bara det att jag rätt och slätt inte tycker om den. Alls. Den känns bara så onödig, det är en högtid som Gud glömde att göra något spexigt med och det enda den tillför är ännu en ledig vardag om året (vilket i och för sig inte är fy skam).
Jag ska i år fira den härliga befruktelsehögtiden med att (bomba, hota, sjukta och med mina terroristkompisar från Hamas mörda någon president) vandra omkring på Justerö med brodern och modern vid min sida och sjunga psalmer och Bowie för full hals. Om jag får tid ska jag försöka läsa ut Själens blåmärken också.
När jag återvänder till rövstaden Stockholm på söndagkvällen blir det dags för lite arbete de la teater. Jag undrar om grupp Kamrat har börjat läsa några pjäser? Om inte, dags att börja nu. Jag har läst fyra varav en kanske skulle kunna vara på tanketapeten. Den ska om inte annat läggas på förslag så den kan röstas bort. På återseende tills vidare.
Sahara Libre och bomb, bomb, bomb
Kommentarer
Trackback
