dios

Vem fan bryr sig egentligen? Jag bryr mig ju egentligen bara om dem som bryr sig om mig. Låter kanske egoistiskt, men det är ju ändå i slutändan så. Jag bryr mig inte ett jävla piss om dem som inte känner mig och läser den här skiten. För att tala ärligt bryr jag mig heller inte piss om att de som faktiskt känner mig ändå läser den här skiten. Jag skriver för mig själv. Punkt. Så, iaf.
Palla att du ska tro att jag ska vilja något mer än du, varför fan skulle jag vllja det? För att du är psykiskt instabil? Är det därför jag skulle ha någon glädje av att ha dig i mitt liv? För att jag tycker om misär och tragik? Är det för att du är bättre än jag? Om så är fallet, på vilket sätt? Är du smartare än jag? Är du snyggare än jag? Är du roligare än jag? Varför? På vilket sätt har du visat att du har högre status än jag? Jag var inte ens medveten om att vi hade en tävling om toppen på statusstegen. Det var nog därför jag faktiskt jag tyckte om dig från början. För att jag trodde att det inte var någon tävling. Jag trodde vi lärde känna varandra som equals. Uppenbarligen inte. Så, åter igen; Varför skulle jag vilja något mer än du? För att jag är väldigt needy som person? (Detta skulle då vara en enorm motsägelse mot allt vi har pratat om) För att jag är svagare än du? (Eh ursäkta mig, vem var det som tröstade den andre?) För att jag kunde visa medkänsla för andra människor? (Är du helt känslokall eller?) Jag fattar bara inte. Om du nu tycker jag är jobbig, varför tar du då kontakt med mig? Är du helt och hållet fucked up i huvudet? Och om så är fallet (åter igen), är det därför du tror att jag skulle vilja mer i den här relationen än vad du vill? För att du är cp? Har jag givit dig det intrycket, att jag är en mamma som tycker om att ta hand om cp'n? Kan du inte bara sluta? Jag tror inte du förstår, att för varje sms, för varje gång du tar kontakt, skadar du en bit av mig inombords. Du krossar, mosar, river och slår bort, små små bitar av mig, som du aldrig kommer kunna ersätta. För vart ord, för vart sms, blir jag svagare men på samma gång starkare i tron om att du inte är bra för mig. Att din närvaro i mitt liv gör mig svagare som människa. Varför låter jag dig då finnas kvar? För att jag från början, helt uppriktigt tyckte om dig. Nu vet jag inte längre. Du har en kontroll som jag hatar, du vet precis hur du ska spela dina kort. Jag avskyr dig. Jag trodde vi hade mötts.