dios

Jag gick teater på gymnasiet. Där spenderade jag tre år med att lära mig att agera på impulser. Att impulser var något bra, något man alltid skulle följa, så att det blev genuint och på riktigt. Det känns som att jag idag spenderar en stor del av mitt vakna tillstånd med att försöka motarbeta mina impulser, och det känns... Onaturligt. Var det inte meningen att impulser skulle vara tecken på någonting bra, och att en skulle följa dem, blint?

Jag kan bara inte få det att gå ihop. Jag kanske behöver omskola mig?