dios

Ikväll klockan 19.00 så har Hysterikon premiär i Södra Latins teatersalar.
Vi spelar varje dag t.o.m onsdag 14/5. Om någon skulle ha intresse av att komma och titta (det är helt free of charge) så skriv bara en liten rad till mig så fixar jag biljetter.

Det är helt surrealistiskt att tänka att det som vi nu jobbat med i snart fem månader om bara några timmar ska visas upp för allmänheten. Spännande ska det bli iaf.

Ramona goes premier - and she's still looking fabulous

The mirror on my wall
casts an image dark and small
But i'm not sure at all it's my reflection


Enligt ett test på Facebook är min egentliga ålder 27. Det kändes rätt. Speciellt med tanke på vad jag skrev i tidigare inlägg. I morse var väckarklockans ljud som en hel tormbonorkester med nioåriga nybörjare och det var till min stora förargelse och bitterhet som jag likt en zombie på Propavan gick upp för att dammsuga chokladbollsmet och torka intorkad öl från samtliga ytor i min lägenhet.
Att sedan gå till skolan och hänga ljus var inte riktigt vad jag skulle kalla the enjoyment of my life men fan, det jävla ljuset måste upp och eftersom jag inte längre kan undvika det med alibin som astma och höjdskräck (Jag har inte astma och höjdskräck är för pussys) var det bara att bita i det sura nedpissade äpplet och dra dit.

Nu ska jag äta och sedan ska jag väl beräkna Hysterikons ekonomi och känna hur paniken inför premiären som nu är knappa tre veckor bort öka. Partey. Partey.

Så, nu var man alltså 18.

Jag känner det faktiskt. I hela kroppen. Alla mina celler ner till minsta transfettsmolekyl vet nu hur mitt liv kommer se ut, OCH mina damer och herrar; Jag har nu vid mogen, myndig ålder accepterat detta faktum och min enorma längtan att få flytta in i ett radhus i Rosersberg, skaffa Volvo (eller kanske en sån där miljövänlig Ford) och deklarera varje år gör mig alldeles knäsvag. CRAVING! GE MIG NU!

För tillfället sitter jag vid datorn, tätt omsluten av en filt och dricker ett glas vitt mousserande ur Nobelservisens coctailglas med en värdig uppsyn. Jag tänker att jag inom en snar framtid kommer att tänka tankar som "När det kommer till kritan kommer jag nog rösta höger i nästa val, att vara sådär pubertalt vänstervriden är inte av intresse för mig längre, och dessutom klär jag inte i rött", "Jag undrar om priset på sjötunga på 350 kr/kg är resonabelt om jag denna månad inte köper något hundgodis till Sartre" (Ja, jag ska självfallet ha en svart German Shepard som i kölvattnet av min Svåris von Svåren-gymnasietid kommer anta det namn som ständig viskades som ett mantra i korridorerna), "Ja Carl tycker ju att vi ska köpa en sån där kick bike till Hugo men jag tycker det låter rusktigt farligt att låta honom fara iväg på den till skolan. Tänk om han trillar och gör illa sig, och så är han alldeles själv utan någon som kan trösta honom!?" Vid dessa ord inser jag vikten av att min barn snart inte längre kommer kunna leva i den slutna bubbla jag försökt hålla honom i under hela hans 8-åriga liv och min röst går ifrån allt det som Pinton någonsin präntat in i mitt huvud och jag går upp i en sån stark falsett att mitt struphuvud lossnar och mina stämband spräcks. När jag skrivits ut från sjukhuset och betalat mina operationsavgifter på 460 000 kr eftersom nu all sjukvård är privatägd har Sartre dött och vi köper Hugo en sköldpadda istället.
Jag lever mitt liv i mitt radhus, inga större förändringar sker, jag och Carl tycker inte om varandra men fortsätter vara gifta eftersom allt är mycket mer bekvämt så. När jag blir gammal kommer jag bo i Märsta och prata om att "På min tid fanns det faktiskt pendeltåg". Oh ja. Förmodligen kommer jag bli frikyrklig och bota homosexuella med förbön också.

Imorgon fyller jag myndig och det är galet party. Vad som är mest party är att jag egentligen inte tyckte det från början (jag menar 18 är väl egentligen bara ett år som vilket annat som helst), men efter att ha blivit klagad och tjatad på, samt anklagad för att vara en torrboll, tråkmåns, party pooper, jävla södratönt, samt från min lillebror fått höra "Du är död för mig" så kände jag att det var dags att ta tjuren vid hornen och kännan peppen inför den 19e.

Nu ska jag ut och äta pre-birthday-dinner con mi padre och senare bär det av till Karlaplan och fekkelainen at Zannas.
Imorgon får jag köpa folköl. Det ska jag göra. Sen ska jag nog ge bort den, för jag tycker folköl är jävligt scabb.

Jag har blåmärken på vänstra knät, utväxt i håret och det bästa humöret i världen.

Igår var Folket, det var som vanligt grymt. Lite lugnare än tidigare men vad ska man förvänta sig när klubbarrangörerna kom hem från Tanzania för tre dagar sedan och inte har hunnit promota det någonting? När vi gick hem hade det börjat ljusna och överallt hördes fågelkvitter. Det är sånt som gör livet värt att leva.

På schemat idag står
- Fika med Beastie Crew
- Bio med Jon, ska se Sweeney Todd. Är den bra eller dålig? Ryktet säger ständigt emot sig självt.
- Kaffe i solen med Ambjörn, (a.k.a FittLisa) och Johanna (a.k.a Cp't)
- Träffa Mike

Den här dagen har great expectations. Hoppas den lever upp till dem.
May the force be with you.

Lördagen den 15 mars var en bra dag. Fredagen den 14 mars var en ännu bättre dag.
Då var jag på Tegan & Sara på Nalen, och det var så otroligt jävla fucking bra!
Jag är helt kär, om inte bara  i deras galet snygga gestalter så absolut i musiken. The truth be told, så hade jag inte alls lyssnat mycket på dem innan konserten, visst jag hade dragit igenom The Con någon gång men that's it. Nu tänker jag definitivt lyssna mer, nästa paycheck kommer no doubt att läggas på skivor.

I helgen skulle jag träffat Mike, men det blev inte av. Fick ett sms av människan igår, så vi ska väl ses någonting nästa vecka perhaps. Vet inte riktigt hur spännande jag tycker det här är längre, jag har tröttnat lite grann. Well well, eftersom jag är known för att ändra åsikt stup i kvarten och hela tiden vara sinnebilden för ambivalens, så kommer jag väl imorgon få för mig att jag älskar honom och att vi är menade för varandra, i evighet. Det är inte så schizofrent, mest dramaturgiskt korrekt. Spice up your life liksom.

Imorgon har jag ett matteprov som jag med största säkerhet kommer få underkänt på. Spexi spex.
Hasta la vista, and enjoy your life.

Jag har idag varit Napoleon och skämt ut mig för södra latin, jag har haft scenografiredovisning och garvat asset av mig åt ett par otroligt smaklösa kostymskisser, jag har ätit mat, barnvaktat och druckit te med min far.
Nu är jag galet kissnödig, har bajs i håret och ska om sex timmar gå upp för att hinna ut till
Sollentuna och ha Harry Potter-filmmaraton innan jag på kvällen ska till HC
och höra Meekus shaka stället from its roots.

Det känns som att det här lovet kommer bli väldigt bra.

I threw a pebble in a brook
And watched the ripples run away
And they never made a sound


Art och Paul satter sin pragel pa hela sondagen. Vadret har ar som en vacker hostdag i oktober, eller som en tidig vardag i mars. Allt fortsatter att vara bast.

Efter en party pub- och klubbrunda med Frida och Kristin igar var vi valdigt trotta och sasade omkring pa rummet till 13tiden da vi ater igen begav oss till det mysiga kvarterscafèt. Deras Cappuccino ar den basta jag druckit nagonsin, och deras bagels gar heller inte av for hackor. Fan att det ska vara sa dyrt, jag minns det som mycket billigare i London. Servitrisen pa cafet ar sot och vimsig och ser precis ut som Felicity.
Vi promenerade sedan ivag mot Phoenix Park och vandrade runt i den stora gronskan i timtal. Vi stannade till vid Dublins Zoo och drack en varm choklad med marsmellows, fruktansvart gott och sa javla fett. Nar vi kom ut hade det borjat regna och jag ar fortfarande ratt sa blot.

Imorgon borjar skolan och jag har inte tagit ledigt, ar lite fundersam over hur jag ska gora... Tre dagar skolk ar inte basta sattet att starta en ny termin, men what to do? Funderar pa att ringa det svinigt dyra samtalet varje morgon och sjukanmala mig sa det ser battre ut pa pappret. Vi far se. Jag orkar inte riktigt bry mig.


And the leaves that are green turned to brown
And they wither in the wind
and they crumble in your hand

Put your hands up
Put your hands up
Put your hands up



Befinner mig i varldens grymmatse stad, Dublin. Nomili och jag kom hit igar, och an sa lange ar allt just fab'!
Hotellet ar fancy varre, vi har ett enormt rum med den storsta sang jag har sett i hela mitt liv, och badrummet ar i havsblatt kakel med vit marmor och har ett stort badkar. Corbigoe - no sir!

Efter att ha atit frukost pa ett litet diner i SATC-style begav vi oss ut pa stan och besokte en liten oragnic food market, ett urmysigt stalle med allt fran farska rovor till pastry's, jag kande mig valdigt urban.
Irish Gallery of Photography har nu en jattevacker utstallning av Bill Doyle, irlands beramde fotograf, sa dar vandrade vi omrking. Fotona var otroligt vackra och om Corbijn har hamtat inspiration fran nagonstans ifran sa ar nog Doyle an av kallorna.

Pa Irish Film Institute hittade vi en massa filmer, affisher och vykort, samt biljetter till I'm not there.
Vi ska se den ikvall kl.8.15, och jag langtar redan.

London Calling
Speak the slang now
Boys say wha'
Girls say wha-what



07.00 Arlanda, 09.00 Heathrow.
Helt fantastiskt.
Nu har de här oändliga månaderna äntligen förflutit, och imorgon (inatt) drar vi iväg.
Packning, kirrat. Pass, kirrat. Cashflow, kirrat. Biljetter, inte kirrat.
Lite smånervöst i magen.
4 dar, lots' to do.
Eftersom jag tidigare visat min otroliga kompetens när det gäller att inte hinna beställa biljetter till livsviktiga ändamål så ska jag heller inte denna gång svika mig själv.

Jag hann inte beställa biljetter till Control.
Fuck. Mer än fuck, mycket mycket mer, men denna ilska är av slaget att jag inte kan uttrycka den. Liksom gången med dansryssen (det smärtar fortfarande för mycket för att nämna honom vid namn) så är detta verkligen en once in a life time opportunity, det är Joydan och Corbijn tillsammans, det är mina två stora heroes together in one och jag får inte se miraklet. Det måste medges att lite svider det ju...

HUR SOM, så tänkte jag iaf att, hey, jag kan nog se den i London istället, det lär väl vara ett ganska så bra substitut?

I'll fly like a paper
get high like planes
Catch me at the border
I got visas in my name


Holla' at your girl - I'm back! Förhoppningsvis. Tredje veckan av årskurs 2 har påbörjats och jag är hemma i sjukdom. Troligtvis inget att noja sig över, I'll hopefully be fit for fight tomorrow.
Faktiskt så ska det bli riktigt intressant att se vad denna höst har att erbjuda, prognosen ser verkligt bra ut.
Vi har Väst Sahara-gruppen, dess officiella bildande och påbörjade arbete. Näst på tur för bildade föreningar står IKF, som har sin första officiella studieresa i slutet av Oktober. Jag ska börja dansa igen, så 1-2 ggr i veckan står nu balett på schemat, jag har verkligen längtat.